När något inte fungerar i samhället blir frågan snabbt politisk.
Vem har ansvaret?
Vilket parti gjorde fel?
Vilken minister borde ha agerat?
Vilken reform behövs?
Vilken politisk linje ska vinna?
Det är inte konstigt. I ett demokratiskt samhälle ska makt kunna granskas, beslut kunna ifrågasättas och politiska vägval kunna prövas öppet.
Även frågan om hur själva samhällssystemet bör utvecklas kan betraktas som politik, eftersom den handlar om makt, ansvar och gemensam styrning. Men det är inte politik i den mening vi oftast möter i det politiska samtalet: partier, utspel, sakfrågor och nästa val.
Så vad händer när dessa nivåer blandas ihop?
Politik kan vara rätt nivå
Ibland är problemet politiskt.
Ett beslut kan vara fel. En prioritering kan vara orimlig. Ett parti kan driva en riktning som många med rätta vill invända mot. En regering kan ha ansvar för något den borde ha hanterat bättre.
Politik spelar roll.
Det är därför demokratier behöver val, opposition, debatt, granskning och möjlighet att byta makthavare. Politiska beslut får konsekvenser, och de som har politisk makt ska kunna hållas ansvariga.
Men alla samhällsproblem har inte sin grund i ett enskilt politiskt beslut.
Och alla problem löses inte av att nästa politiska beslut blir annorlunda.
Politik kan vara fel nivå
Ibland ligger problemet djupare.
Det kan ligga i hur ansvar är fördelat.
Det kan ligga i hur styrningen fungerar.
Det kan ligga i hur uppföljningen är byggd.
Det kan ligga i hur olika nivåer i samhället samverkar.
Det kan ligga i vilka incitament systemet skapar.
Det kan ligga i att ingen har ansvar för helheten.
Då räcker det inte alltid att fråga vem som gjorde fel.
Vi behöver också fråga vad det är för slags fel.
Är det ett politiskt fel?
Är det ett organisatoriskt fel?
Är det ett styrningsfel?
Är det ett ansvarsfel?
Är det ett systemfel?
Ofta är svaret lite av allt.
Men om vi inte kan skilja nivåerna åt blir diagnosen svag.
Fel diagnos ger fel lösning
Om ett systemproblem behandlas som ett vanligt politiskt problem blir lösningen lätt mer av samma sak.
Mer debatt.
Fler vallöften.
Nya reformer.
Hårdare krav.
Tydligare utspel.
Nya mål.
Nya uppdrag.
Ibland behövs allt detta.
Men om problemet ligger i systemets konstruktion kan nya beslut bara staplas ovanpå gamla brister.
Ett skolproblem kan bero på politiska prioriteringar. Men det kan också bero på otydlig ansvarsfördelning, kortsiktig styrning, svag återkoppling eller mål som drar åt olika håll.
Ett vårdproblem kan bero på politiska beslut. Men det kan också bero på hur resurser, nivåer, professioner, ansvar och uppföljning hänger ihop, eller hur ledning och styrning av dessa utförs.
Ett demokratiproblem kan bero på politiska aktörer. Men det kan också bero på ett system som belönar förenkling, konflikt, kortsiktighet och ansvarsglidning.
Om vi då bara byter politisk linje utan att förstå systemet riskerar vi att byta svar utan att förstå frågan.
När lösningen blir mer av samma
Ett samhällssystem kan vänja sig vid sina egna brister.
När något inte fungerar lägger vi till en ny regel.
När regeln inte räcker lägger vi till kontroll.
När kontrollen inte räcker lägger vi till rapportering.
När rapporteringen inte räcker lägger vi till mål, uppdrag och ansvarsförtydliganden.
Till slut kan systemet vara fullt av lösningar som var rimliga var för sig, men som tillsammans skapar ny otydlighet.
Då hamnar politiken i ett svårt läge.
Den förväntas lösa problem som den inte ensam har skapat. Den förväntas ta ansvar för resultat som beror på många nivåer samtidigt. Den pressas att visa handlingskraft, även när det som behövs är bättre systemförståelse.
Resultatet blir ofta mer politiskt brus, men inte bättre samhällsstyrning.
Systemet är ingen ursäkt för politiken
Att säga att ett problem är systemiskt betyder inte att ingen bär ansvar.
Det betyder inte att politiker slipper ansvar.
Det betyder inte att beslut saknar betydelse.
Det betyder inte att människor inte kan ha gjort fel.
Tvärtom.
Bättre systemförståelse kan göra ansvarsutkrävandet skarpare.
Om vi förstår vilken nivå problemet ligger på kan vi också bättre se vem som hade mandat, vem som hade information, vem som hade verktyg och vem som faktiskt kunde påverka resultatet.
Då blir ansvaret tydligare, inte svagare.
Det är skillnad på att leta syndabockar och att förstå ansvar.
Både politiskt och systemiskt
Många samhällsproblem är både politiska och systemiska.
De handlar om värden, prioriteringar och vägval. Men de handlar också om former, ansvar, styrning och förmågan att få samhället att fungera över tid.
Därför räcker det inte att bara fråga vilken politik vi vill ha.
Vi behöver också fråga vilket samhällssystem politiken verkar inom.
Ger systemet politiken rätt förutsättningar?
Gör systemet ansvar synligt?
Fångar systemet upp när något inte fungerar?
Kan systemet skilja mellan dåliga beslut och dålig konstruktion?
Kan systemet utvecklas när problemen återkommer?
När politik och samhällssystem blandas ihop blir svaren ofta sämre.
När vi kan skilja dem åt blir samtalet bättre.
Då kan politiken hållas ansvarig för det politiken faktiskt ansvarar för.
Och när problemet sitter i formerna bakom besluten kan samhällssystemet utvecklas.
Då tar vi demokratiskt ansvar.
Läs mer
- Politiken är inte samhället
- Politikens ansvar
- Eller ett annat spår: System för verkliga människor