Samhällssystem byggs ofta som om människor vore mer rationella, mer uppmärksamma, mer långsiktiga och mer ansvarstagande än vi faktiskt är.
Det är begripligt. Vi vill gärna tro att människor kommer att sätta sig in i frågor, väga argument, tänka på helheten, ta ansvar för framtiden och fatta kloka beslut även när det är svårt. Ibland gör vi det också.
Men inte alltid.
Människor är begränsade. Vi blir trötta. Vi påverkas av känslor, grupptillhörighet, rädsla, förenklingar och det som ligger nära i tid. Vi bryr oss olika mycket vid olika tillfällen. Vi kan vara ansvarstagande i en situation och bekväma i nästa.
Det är inte ett moraliskt haveri.
Det är mänskligt.
Problemet är inte människan
När samhällssystem inte fungerar är det lätt att leta efter felet hos människorna.
Väljarna är för kortsiktiga. Politikerna tänker på nästa val. Tjänstepersonerna följer reglerna men missar helheten. Invånarna kräver rättigheter men glömmer ansvar. Medierna förenklar. Debatten polariseras. Institutioner skyddar sina egna processer.
Varje enskilt fall kan vara ett undantag där individer inte förstått sitt ansvar.
Men om samma mönster återkommer gång på gång är det sällan tillräckligt att säga att människor borde skärpa sig.
Då måste vi fråga vad systemet förutsätter av dem.
Ett samhällssystem som bara fungerar när människor är ovanligt kunniga, ovanligt engagerade, ovanligt långsiktiga och ovanligt motståndskraftiga mot förenklingar är ett skört system. Det kräver mer av människan än människan rimligen kan bära över tid.
Mänskliga brister är systemvillkor
Ett demokratiskt samhällssystem behöver därför byggas för verkliga människor.
Inte för att människor är dåliga.
Utan för att människor är människor.
Det betyder att systemet måste räkna med att människor ibland väljer kortsiktigt, missförstår, tröttnar, påverkas, följer gruppen, undviker ansvar eller inte orkar se hela bilden.
Ett klokt system försöker inte trolla bort detta. Det är robust nog att leverera ändå.
Det kan handla om hur ansvar fördelas, hur beslut förbereds, hur makt balanseras, hur institutioner granskas, hur samhällsfunktioner säkras och hur invånare involveras på sätt som inte kräver ständig maximal uppmärksamhet.
Det viktiga är inte att befria människor från ansvar.
Det viktiga är att organisera ansvar så att det går att bära.
Ansvar kräver form
Ibland uppfattas systemtänkande som ett sätt att ursäkta människor. Som om fokus på strukturer betyder att ingen längre behöver ta ansvar.
Men det är tvärtom.
Ansvar blir inte starkare av att vi bara kräver mer av individen. Ansvar blir starkare när det finns former som gör ansvar möjligt, synligt och fördelat.
Om människor ska kunna ta ansvar för samhället behöver de veta var ansvaret finns, hur det kan utövas och hur det hänger ihop med andras ansvar. Om politiker ska ta ansvar behöver systemet belöna mer än valbarhet. Om institutioner ska ta ansvar behöver de bedömas efter vad de faktiskt åstadkommer, inte bara efter om de följer sina interna regler.
Ansvar kräver alltså inte bara vilja.
Det kräver form.
Och om formerna inte stödjer ansvar kommer ansvaret att glida, även när alla inblandade menar väl.
Ett system för vanliga människor
Ett bättre demokratiskt samhällssystem måste därför utgå från vanliga människor.
Inte från den ideala väljaren.
Inte från den alltid upplysta medborgaren.
Inte från den alltid modiga politikern.
Inte från den alltid helhetsseende tjänstepersonen.
Utan från människor som ibland är kloka, ibland trötta, ibland ansvarstagande, ibland rädda, ibland kortsiktiga och ibland upptagna av sitt eget liv.
Det kan låta krasst. Men det är i grunden mer respektfullt.
För ett system som kräver idealmänniskor kommer alltid att bli besviket på de människor som faktiskt finns. Ett system som däremot förstår människan bättre kan också hjälpa henne att fungera bättre tillsammans med andra.
Därför handlar demokratisk utveckling inte om att ge upp människan.
Det handlar om att bygga samhällssystem som hjälper människor att bära det gemensamma utan att först behöva bli något annat än människor.
Läs mer
- Demokratisk utvecklingsförmåga (Nästa i läsväg ’Börja här’)
- Ansvarsglapp i samhällssystem
- System med funktionssäkring
- Eller ett annat spår: Långsiktighet som demokratisk fråga