Demokratiskt ansvar är inte forskning.
Det är inte statsvetenskap. Det är inte en akademisk teori. Det är inte ett forskningsprogram och gör inte anspråk på att vetenskapligt bevisa en färdig modell för ett bättre samhällssystem.
Men det betyder inte att demokratiskt ansvar står utanför kunskap. Tvärtom. Om frågan handlar om demokrati, samhällssystem, institutioner, styrning, ansvar och framtida samhällsformer måste den tåla kunskapens krav.
Idéer om samhällets grundläggande former får inte bygga på känsla, frustration eller retorik ensam. De måste kunna möta saklig prövning. De måste kunna kritiseras, justeras, utvecklas och ibland överges.
Ett samhällsinitiativ, inte ett forskningsprojekt
Demokratiskt ansvar är ett samhällsinitiativ.
Det omfattar samhällsdiagnos, begrepp, systemtänkande, demokratiska värden och möjliga riktningar. Det försöker formulera en fråga som är både praktisk och principiell:
Hur skulle ett bättre demokratiskt samhällssystem kunna se ut?
Det är inte samma sak som att bedriva forskning.
Forskning kräver metod, avgränsning, material, prövbarhet, granskning och disciplinär förankring. Den arbetar ofta långsamt, noggrant och avgränsat. Den kan visa vad vi vet, vad vi inte vet, vad som är osäkert och vilka antaganden som behöver prövas.
Demokratiskt ansvar gör något annat.
Det försöker hålla ihop en helhetsfråga. Det försöker föreslå, formulera och peka på möjliga lösningar. Det försöker visa att det går att föreställa sig ett demokratiskt samhällssystem som bättre bär de värden demokratin är till för.
Det gör inte förslagen vetenskapligt bevisade.
Men det gör dem möjliga att pröva.
Vetenskapen behövs
Vetenskapens roll är inte att bekräfta demokratiskt ansvar.
Vetenskapens roll är att granska.
Forskning kan hjälpa till att pröva påståenden, identifiera svagheter, klargöra begrepp, visa vad som redan är känt och skilja rimliga antaganden från önsketänkande. Den kan peka på historiska erfarenheter, institutionella risker, mänskligt beteende, maktproblem, rättsliga gränser och praktiska konsekvenser.
Det är inte ett hot mot projektet.
Det är en förutsättning för att idéerna ska kunna mogna.
Om demokratiskt ansvar har fel i viktiga delar behöver det visas. Om begrepp är oklara behöver de skärpas. Om förslag riskerar att skapa nya problem behöver det fram. Om något redan är bättre beskrivet någon annanstans behöver det arbetet tas in.
Ett förslag om bättre demokratiska samhällsformer måste tåla detta.
Annars är det inte moget nog att påverka samhällssamtalet.
Statsvetenskapen är särskilt viktig
Statsvetenskapen är ett av de kunskapsfält som ligger närmast många av frågorna.
Den studerar demokrati, politik, makt, representation, institutioner, partier, legitimitet, politiskt beteende, offentlig förvaltning, konstitutionella frågor och demokratisk tillbakagång.
Det är kunskap som demokratiskt ansvar behöver ta på allvar.
Poängen är därför inte att demokratiskt ansvar har upptäckt något som statsvetenskapen har missat. Poängen är att demokratiskt ansvar ställer en offentlig och konstruktiv fråga som statsvetenskaplig kunskap kan hjälpa till att pröva:
Om dagens demokratiska former inte räcker, vilka andra former skulle kunna bära demokratins värden bättre?
Den frågan är inte bara akademisk. Den är också demokratisk, praktisk, institutionell och offentlig.
Därför behöver den både kunskap och samhällssamtal.
Att föreslå är också en uppgift
Det räcker inte att beskriva problemen.
Om demokratins nuvarande former inte längre bär det vi behöver att de ska bära, behöver vi också kunna tala om möjliga lösningar.
Det är en del av demokratiskt ansvar.
Att peka på möjliga lösningar betyder inte att leverera en slutlig samhällsmodell. Det betyder inte att säga: så här måste det bli. Det betyder att visa att frågan går att arbeta med.
Här finns ett problem.
Här finns en möjlig riktning.
Här finns delar som skulle kunna ingå i en bättre helhet.
Här finns ett sätt att börja tänka om vägen dit.
Utan sådana försök blir samtalet lätt kvar i diagnosen. Vi beskriver brister, varnar för risker och konstaterar att demokratin är pressad. Det är viktigt, men det räcker inte.
Ett levande demokratiskt samhälle behöver också kunna föreställa sig nästa steg.
Kritik förbättrar förslagen
De möjliga lösningar demokratiskt ansvar pekar på ska inte skyddas från kritik.
De ska utsättas för den.
Invändningar är inte ett störande inslag efter att idén är färdig. De är en del av arbetet med att göra idén bättre. Om en invändning visar att något är svagt, måste det svaga stärkas, ändras eller tas bort. Om ett antagande inte håller, ska det inte räddas med retorik. Om ett förslag får oacceptabla konsekvenser, måste det prövas om.
Det är särskilt viktigt när frågan gäller samhällssystem.
Små brister i en idé kan bli stora brister i en institution. Oklara begrepp kan bli oklara ansvar. Goda ambitioner kan skapa dåliga effekter om de byggs in i fel form.
Därför behöver demokratiskt ansvar både våga föreslå och vara berett att bli korrigerat.
Mellan kunskap och möjlighet
Demokratiskt ansvar befinner sig alltså mellan två behov.
Det ena är behovet av kunskap. Samhällssystem kan inte byggas på önsketänkande. De måste förstå människor, institutioner, makt, ansvar, styrning, beteende, rättigheter, konflikter och långsiktiga konsekvenser.
Det andra är behovet av möjlighet. Samhället kommer inte vidare om vi bara analyserar det som inte fungerar. Någon måste också våga formulera möjliga vägar framåt.
Demokratiskt ansvar försöker hålla ihop dessa två behov.
Inte genom att ersätta vetenskapen.
Inte genom att gå runt politiken.
Inte genom att hävda färdiga svar.
Utan genom att öppna ett samtal där möjliga lösningar för helheten kan formuleras, prövas, kritiseras och utvecklas.
En idé ska tåla prövning
Det är lätt att vilja skydda en idé man tror på.
Men samhällsidéer ska inte skyddas från verkligheten. De ska möta den.
Om demokratiskt ansvar ska ha något värde behöver det därför vara öppet för forskningens frågor, statsvetenskapens begrepp, juridikens gränser, förvaltningens erfarenheter, politikens villkor och medborgarnas invändningar.
Det är så ett samhällsinitiativ kan mogna.
Inte genom att kräva att andra håller med.
Utan genom att formulera något som är tillräckligt tydligt för att kunna granskas.
Demokratiskt ansvar är inte forskning.
Men om idéerna ska bidra till ett bättre demokratiskt samhällssystem måste de tåla att möta vetenskapen.
Läs mer
- Möjliga lösningar – inte slutliga (Nästa i läsväg ’För dig som är skeptisk’)
- Är inte detta redan gjort?
- Eller ett annat spår: Tre nödvändiga uppgifter för ett hållbart samhällssystem