Om demokratiskt ansvar handlar om demokrati, samhällssystem, institutioner, styrning, ansvar och framtida samhällsformer, borde det väl redan finnas experter som arbetar med detta?
Det gör det också.
Det finns forskare som studerar demokrati, statsskick, politiska institutioner, rättsstat, representation, legitimitet, populism, förvaltning och medborgares deltagande. Det finns statsvetare, jurister, ekonomer, sociologer, historiker, förvaltningsforskare och många andra som fördjupar kunskapen om hur samhällen fungerar. Det finns offentliga utredningar, myndigheter, internationella organisationer, tankesmedjor, partier, kommittéer och sakkunniga som på olika sätt arbetar med demokratins villkor och samhällets utveckling.
Det är viktigt.
Demokratiskt ansvar bygger inte på att den kunskapen saknas. Det bygger på att frågan behöver hållas ihop på ett annat sätt.
Många arbetar med delar av frågan
Ett demokratiskt samhällssystem är inte en enkel sak. Det består av värden, lagar, institutioner, maktfördelning, styrning, ansvar, kultur, förtroende, deltagande, förvaltning, ekonomi, kunskap och praktisk vardag.
Därför är det naturligt att olika delar studeras och hanteras av olika aktörer.
Forskningen kan analysera hur demokratier fungerar, hur de försvagas, hur människor röstar, hur institutioner samspelar och hur makt bör begränsas. Statsvetenskapen är central för att förstå politik, representation, legitimitet och demokratiska former. Juridiken behövs för rättsstat, rättigheter och konstitutionella ramar. Förvaltningen behövs för genomförande, ansvar, kvalitet och fungerande samhällsfunktioner. Politiken behövs för värdeval, prioriteringar, riktning och demokratisk legitimitet.
Allt detta hör till frågan.
Men det betyder inte att helhetsfrågan automatiskt blir ställd.
Alla har olika uppgifter
Forskningens uppgift är ofta att undersöka, förklara, pröva och fördjupa kunskap. Den kan visa samband, formulera teorier, granska institutioner och beskriva risker. Den kan också bidra med idéer om hur demokratin kan utvecklas. Men forskning är inte samma sak som ett offentligt samhällssamtal om vilket demokratiskt samhällssystem vi tillsammans vill bygga.
Politikens uppgift är att fatta beslut, bära ansvar, väga intressen och söka stöd för riktning och prioriteringar. Men politiken verkar samtidigt inom det system som eventuellt behöver utvecklas. Den är en del av spelet, inte en fri ritningsverkstad utanför spelplanen.
Förvaltningens uppgift är att genomföra, utveckla och säkra samhällsfunktioner inom givna lagar, uppdrag och mandat. Den kan förbättra mycket. Men den har normalt inte uppdraget att fritt ompröva det demokratiska samhällssystemets grundläggande konstruktion.
Experter behövs. Utan expertis blir samhällssamtalet grunt. Men expertis är inte samma sak som demokratiskt mandat. Ett bättre demokratiskt samhällssystem kan inte bara tas fram av experter, hur kunniga de än är. Det måste också vara begripligt, legitimt och möjligt att äga gemensamt.
Ingen har självklart helheten som uppgift
Frågan om nästa steg för ett demokratiskt samhällssystem är svår att placera.
Den är för praktisk för att bara vara teori.
Den är för grundläggande för att bara vara förvaltningsutveckling.
Den är för långsiktig för att passa vanlig partipolitisk logik.
Den är för värdeladdad för att kunna lämnas helt åt experter.
Den är för komplex för att kunna reduceras till opinion, kampanj eller enskilda reformer.
Den hamnar lätt mellan etablerade roller.
Inte för att någon gör fel. Inte för att forskning, politik eller förvaltning saknar värde. Tvärtom. Just därför att varje område har en viktig uppgift, ett eget ansvar och en egen logik.
Forskningen söker och prövar kunskap.
Politiken söker mandat och fattar beslut.
Förvaltningen genomför och utvecklar inom givna ramar.
Expertisen fördjupar sakfrågor.
Medborgarna deltar främst genom de former systemet redan erbjuder.
Men frågan om hur demokratins former kan utvecklas vidare behöver mer än detta. Den behöver en plats där kunskap, värden, systemförståelse och offentlig reflektion kan mötas.
Demokratiskt ansvar och kunskap om demokrati
Demokratiskt ansvar är inte ett alternativ till forskning. Det är inte ett alternativ till statsvetenskap. Det är inte ett alternativ till politik, förvaltning eller expertis.
Demokratiskt ansvar är ett sätt att synliggöra helheten.
Hur kan ett demokratiskt samhällssystem utvecklas så att det bättre bär de värden demokratin är till för?
Den frågan behöver forskning. Den behöver statsvetenskap. Den behöver juridik, förvaltningskunskap, historisk erfarenhet, praktisk styrningsförmåga och politiskt ansvar. Den behöver också medborgare som vågar tänka bortom de former vi vant oss vid, utan att släppa de värden vi vill bevara.
Om någon redan har gjort detta på ett genomarbetat sätt, är det inte ett problem. Då behöver det arbetet synliggöras, prövas och föras in i samtalet. Poängen är inte att demokratiskt ansvar måste vara först. Poängen är att frågan behöver bli möjlig att ställa öppet.
Ett komplement
Demokratiskt ansvar försöker därför vara ett komplement.
Inte en forskningsinstitution.
Inte ett parti.
Inte en myndighet.
Inte en expertpanel.
Inte ett färdigt samhällssystem.
Snarare ett initiativ för att öppna upp för en större fråga:
Kan vi utveckla demokratins former utan att överge demokratins värden?
Det är en fråga som måste kunna ställas med respekt för det som redan finns. Den måste kunna ställas utan att misstänkliggöra forskningen, utan att avfärda politiken, utan att förringa förvaltningen och utan att göra expertkunskap till ett hot mot demokratin.
Men den måste också kunna ställas.
För om demokratin ska fortsätta vara levande räcker det inte att försvara de former vi redan har. Vi behöver också kunna undersöka om de fortfarande bär det vi vill att de ska bära.
Många arbetar med delar av den frågan.
Demokratiskt ansvar är att göra helheten möjlig att tala om.
Läs mer
- Demokratiskt ansvar och vetenskapen
- Möjliga lösningar – inte slutliga
- Eller ett annat spår: Mer politik, mindre tjafs