Demokratiskt ansvar

Styrriktning

Ett samhälle behöver riktning.

Inte bara värden. Inte bara beslut. Inte bara åsikter om vad som borde göras.

Det behöver också en riktning för styrningen.

När samhället står inför svåra avvägningar räcker det inte alltid att fråga vilket parti som har makten, vilken opinion som är starkast för stunden eller vilken fråga som dominerar nyheterna just nu.

Styrningen behöver veta vad den ska försöka röra sig mot.

Det är detta vi här kallar styrriktning.

Ett ord för något vi ofta saknar

Styrriktning är ett ord för något vi ofta saknar ett tydligt ord för.

Vi talar om värderingar, opinion, mandat, visioner, partiprogram, mål och samhällsutveckling. Alla dessa saker spelar roll. Men inget av orden fångar riktigt den praktiska riktning som styrningen behöver förhålla sig till när folkvilja, samhällsutveckling, akuta behov, långsiktigt ansvar och demokratins grundvärden ska vägas samman.

Styrriktning är därför inte en färdig plan.

Den är inte ett partiprogram.

Den är inte en lista med åtgärder.

Den är den praktiska riktning som samhällsstyrningen förväntas röra sig mot.

Inte grundvärden, men värdeanknutet

Styrriktning ska inte blandas ihop med demokratins grundvärden.

Grundvärdena är mer grundläggande. De handlar om sådant ett demokratiskt samhälle inte får släppa: människovärde, fri- och rättigheter, rättsstat, ansvar, frihet och likhet inför reglerna.

Styrriktning är något annat.

Den handlar om hur styrningen ska röra sig i den tid samhället faktiskt befinner sig i.

Vilka behov har blivit viktigare? Vilka problem växer? Vilka risker behöver tas på större allvar? Vilka långsiktiga frågor kan inte längre skjutas fram? Vilka värden behöver få tydligare genomslag i praktiken?

Grundvärdena ger ramen.

Styrriktningen anger den praktiska riktningen inom ramen.

Mer än opinion

Styrriktning är inte opinion.

Opinion är viktig. I ett demokratiskt samhälle måste människors vilja, oro, erfarenheter och prioriteringar spela roll.

Men opinion är ofta rörlig. Den kan vara stark i en fråga och svag i en annan. Den kan formas av nyheter, kriser, kampanjer, erfarenheter och stämningslägen. Den kan visa vad människor reagerar på, men inte alltid vad samhället långsiktigt behöver styra mot.

Styrriktning behöver ta opinion på allvar.

Men den behöver också väga in mer än opinion.

Den behöver väga in samhällsutveckling, kunskap, återkommande problem, akuta behov, långsiktiga konsekvenser och ansvar för helheten.

Därför är styrriktning mer samlad än opinion.

Och mer praktisk än en allmän känsla av vart samhället är på väg.

Mer än vision

Styrriktning är inte heller en vision.

Visioner kan vara viktiga. De kan samla energi, ge språk åt det önskvärda och öppna för framtidstro.

Men visioner är ofta för allmänna för att styra.

Ett samhälle kan ha en vision om trygghet, hållbarhet, frihet, rättvisa eller sammanhållning. Men styrningen behöver ofta veta mer än så.

Vad ska väga tyngre när mål står mot varandra?

Vad ska prioriteras när resurserna inte räcker till allt?

Vilka långsiktiga behov ska få företräde framför kortsiktiga önskemål?

Vilka problem ska samhället ta ansvar för även när de är svåra, dyra eller obekväma?

Styrriktning behöver vara tillräckligt konkret för att påverka styrningens avvägningar.

Men inte så detaljerad att den blir detaljstyrning.

Val ger mandat, men inte alltid tydlig riktning

Demokratiska val är nödvändiga.

De ger legitimitet. De gör det möjligt att byta politisk ledning. De ger partier och företrädare mandat att fatta beslut.

Men val samlar många saker på en gång.

Vi röstar på partier, personer, ideologi, förtroende, sakfrågor, missnöje, framtidsbilder, regeringsalternativ och ibland på det minst dåliga alternativet.

Efter valet ska allt detta tolkas som politiskt mandat.

Det fungerar till viss del. Så måste demokrati kunna fungera.

Men det betyder inte alltid att styrningen får en tydlig praktisk riktning.

Även i dag påverkas styrningen av opinion, trender, kriser, medier, utredningar, förhandlingar och långsiktiga behov. Problemet är inte att styrningen saknar all riktning. Problemet är att riktningen ofta blir utspridd, indirekt, ojämnt sammanvägd och svår att följa upp.

Styrriktning handlar om att göra den samlade riktningen tydligare.

Inte för att ersätta val.

Utan för att ge styrningen en mer synlig demokratisk riktning att förhålla sig till.

Styrriktning ersätter inte politik

Styrriktning tar inte bort politikens utrymme.

Det är viktigt.

Styrriktning avgör inte varje beslut. Den löser inte alla målkonflikter. Den talar inte om exakt vilka reformer som ska genomföras, vilka budgetposter som ska ändras eller vilka prioriteringar som ska göras i varje läge.

Inom styrriktningen finns fortfarande politiska avvägningar.

Politiker behöver tolka riktningen, väga mål mot varandra, prioritera mellan möjliga vägar, fatta beslut och ta ansvar för konsekvenserna.

Styrriktning ersätter alltså inte politik.

Den ger politiken en tydligare riktning att verka inom.

Skillnaden är att politiken inte börjar från ett tomt fält där varje fråga kan dras åt vilket håll som helst från mandatperiod till mandatperiod. Den verkar inom en mer uttalad demokratisk riktning för samhällsstyrningen.

Styrriktning behöver styrningskompetens

Styrriktning räcker inte heller ensam.

Att ange riktning är inte samma sak som att veta hur riktningen kan omsättas ansvarsfullt.

Ett samhälle kan vilja stärka trygghet, långsiktighet, ansvar, hållbarhet eller sammanhållning. Men varje sådan riktning påverkar många delar samtidigt: lagar, ekonomi, verksamheter, professioner, teknik, ansvarsfördelning, invånarnas vardag och samhällets långsiktiga utveckling.

Därför behöver styrriktning möta styrningskompetens.

Styrriktningen anger vart styrningen ska röra sig.

Styrningskompetensen hjälper samhället att förstå hur det kan ske utan att ansvar, funktion och långsiktighet tappas bort.

Utan styrriktning riskerar styrningskompetens att bli teknisk och splittrad.

Utan styrningskompetens riskerar styrriktning att bli symbolisk och svår att omsätta.

En riktning som går att följa upp

Styrriktning behövs också för att styrning ska kunna följas upp på ett bättre sätt.

Om riktningen är oklar blir det svårt att avgöra om styrningen faktiskt rör sig åt rätt håll.

Då kan varje beslut försvaras för sig. Varje reform beskrivas som nödvändig. Varje prioritering motiveras med sitt eget sammanhang.

Men helheten blir svår att se.

Med en tydligare styrriktning blir det lättare att fråga:

Rör sig styrningen åt det håll samhället har pekat ut?

Får de värden som skulle väga tyngre faktiskt större genomslag?

Hanteras de långsiktiga behov som inte längre skulle skjutas fram?

Fångas målkonflikterna upp eller göms de undan?

Fungerar riktningen när den möter verkligheten?

Styrriktning gör inte styrningen enkel.

Det finns inget facit som visar exakt hur folkvilja, grundvärden, akuta behov, långsiktigt ansvar, kunskap, resurser och målkonflikter ska vägas samman.

Men att något är svårt betyder inte att ett demokratiskt samhälle kan låta bli att försöka.

Tvärtom är det just när avvägningarna är svåra som riktningen behöver bli mer synlig. Inte perfekt. Inte slutgiltig. Inte fri från tolkning. Men tillräckligt tydlig för att kunna diskuteras, bäras, prövas och följas upp.

Det gör styrningen mer möjlig att granska, funktionssäkra och utveckla.

Och det gör styrningen ännu mer demokratisk.

En demokratisk styrsignal

Styrriktning är därför bäst att förstå som en demokratisk styrsignal.

Den säger inte allt.

Men den säger något viktigt om vad samhällsstyrningen ska förhålla sig till.

Den samlar inte hela demokratin. Den ersätter inte grundvärden, opinion, politik, partier, professioner eller styrningskompetens.

Men den kan hjälpa dem att arbeta mot en mer sammanhållen riktning.

Ett demokratiskt samhälle behöver kunna säga mer än vem som ska styra.

Det behöver också kunna säga något om vart styrningen ska röra sig.

Det är styrriktning.

Läs mer