Om vi frågar vad demokratins grundvärden är behöver vi inte börja från noll.
Mycket är redan formulerat.
Efter andra världskrigets katastrofer gjorde Förenta nationerna ett försök att formulera vad som behöver värnas för varje människa, oavsett stat, majoritet, religion, kultur, samhällsställning eller politisk ordning. Eleanor Roosevelt ledde arbetet i den kommission som tog fram FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, antagen 1948.
Det var inte en perfekt slutpunkt.
Men det var en stark början.
I de mänskliga fri- och rättigheterna finns kanske en av de tydligaste samlade formuleringarna av vad ett demokratiskt samhälle måste bära: människans värde, frihet, rättssäkerhet, skydd mot godtycke och möjlighet att delta i samhället som fri och fullvärdig människa.
Det betyder inte att förklaringen är den slutliga katalogen över demokratins alla grundvärden.
Men den är en stark utgångspunkt.
Den visar att demokrati inte bara handlar om hur makt fördelas.
Den handlar också om vad makten aldrig får kränka.
Rättigheter som demokratisk grund
Det är lätt att tala om demokrati som val, majoriteter och folkvilja.
Det är inte fel. Ett demokratiskt samhälle behöver former där människor kan påverka, rösta, organisera sig, byta makthavare och delta i det gemensamma.
Men det räcker inte.
Om majoriteten kan rösta bort en människas värde, tysta en obekväm röst, inskränka någons samvete, förfölja en minoritet eller göra rättigheter beroende av stämningen för dagen, då bär samhället inte demokratins värden fullt ut.
Då finns kanske demokratiska former.
Men något grundläggande har gått förlorat.
Mänskliga fri- och rättigheter är därför inte ett tillägg till demokratin. De är en del av det demokratin är till för att skydda.
De säger att människan inte bara är en del av staten, majoriteten eller systemet. Hon är inte bara en röst i ett val, en användare av samhällsservice eller en kugge i ett större maskineri.
Hon är människa.
Och just därför finns det sådant makten inte får göra med henne.
Det handlar både om rättigheter och friheter.
Rättigheter säger något om människans ställning: vad hon inte får berövas, vilket skydd hon har och vilka anspråk samhället måste ta på allvar.
Friheter säger något om människans utrymme: att kunna tänka, tala, tro, tvivla, organisera sig, röra sig, välja väg och delta utan otillbörlig kontroll.
Ett demokratiskt samhälle behöver bära båda.
Mer än juridik
Mänskliga fri- och rättigheter kan beskrivas juridiskt.
Det behövs.
Rättigheter måste kunna skrivas in i lagar, prövas i domstolar, skyddas av institutioner och användas av människor som behöver dem.
Men fri- och rättigheterna är inte bara juridik.
De är också en värdegrund för samhället. De uttrycker vad ett demokratiskt samhälle måste ta på allvar om det ska vara demokratiskt i mer än formell mening.
Friheten att tänka.
Friheten att tala.
Friheten att tro, tvivla eller låta bli att tro.
Friheten att organisera sig.
Rätten att slippa godtyckliga ingrepp.
Rätten till rättssäkerhet.
Rätten att delta i samhällets styre.
Rätten att behandlas som människa, inte som medel.
När vi här talar om mänskliga fri- och rättigheter använder vi uttrycket brett. Det omfattar också sådant som ofta kallas medborgerliga rättigheter: att rösta, delta, organisera sig, uttrycka sig, granska makten och behandlas rättssäkert i mötet med samhället.
Det avgörande är inte exakt vilken etikett vi sätter på varje frihet eller rättighet.
Det viktiga är att samhället förstår vad de är till för.
De skyddar människan i mötet med makt.
Fri- och rättigheter måste kunna användas
En frihet eller rättighet som bara finns i text är svag.
Den kan vara högtidligt formulerad, antagen och erkänd. Men om människor inte kan använda den i praktiken bär den inte tillräckligt.
Det räcker inte att yttrandefrihet finns på papperet om människor inte vågar tala.
Det räcker inte att religionsfrihet finns i princip om människor inte i praktiken får tro, tvivla eller låta bli att tro utan otillbörligt tryck.
Det räcker inte att rättssäkerhet finns i princip om den som behöver skydd inte förstår systemet, inte har råd, inte blir lyssnad på eller inte orkar driva sin sak.
Det räcker inte att alla har rätt att delta om bara vissa har tid, språk, trygghet, kunskap och tillgång till de sammanhang där deltagandet faktiskt sker.
Det räcker inte att frihet erkänns om samhällsformerna gör människor för beroende, för utsatta eller för rädda för att använda den.
Det betyder inte att varje brist är ett brott mot demokratin.
Men det betyder att fri- och rättigheter måste bäras av system som gör dem verkliga.
Ett demokratiskt samhälle måste därför fråga mer än om rättigheterna är formulerade.
Det måste fråga om de går att använda.
Skydd också när det är svårt
Mänskliga fri- och rättigheter behövs inte bara när alla håller med om dem.
De behövs särskilt när de är obekväma.
Det är lätt att försvara rättigheter för den som tycker som vi, lever som vi, talar som vi och inte stör den rådande ordningen. Det svåra är att försvara rättigheter när de skyddar någon vi inte tycker om, inte förstår eller inte vill lyssna på.
Det är där rättigheterna visar sin demokratiska betydelse.
De hindrar samhället från att göra människans värde beroende av popularitet. De sätter gränser för vad staten får göra, vad majoriteten får kräva och vad systemet får offra för effektivitet, ordning eller kortsiktig trygghet.
Det betyder inte att varje rättighet alltid kan tillämpas utan avvägning.
Fri- och rättigheter hänger ihop. De kan komma i spänning med varandra. De behöver tolkas, skyddas och ibland vägas i svåra situationer.
Men just därför måste de tas på allvar.
Inte som slagord.
Inte som isolerade trumfkort.
Utan som ett sammanhängande värdesystem som samhället har ansvar att bära.
Detta finns redan antytt i FN-deklarationens sista artikel. Ingen rättighet eller frihet får användas för att förstöra andra människors rättigheter och friheter.
Det är en gräns som gör friheten möjlig att dela.
Frihet i ett demokratiskt samhälle kan inte betyda att den starkaste får göra som den vill. Den måste vara en frihet som också kan gälla den svagare, den obekväma, den annorlunda och den som inte själv har kraft att försvara sitt utrymme.
Det betyder också att fri- och rättigheter aldrig står helt ensamma.
Där det finns fri- och rättigheter finns också skyldigheter: skyldigheter för staten att inte kränka dem, för samhällets institutioner att skydda dem och för människor att respektera dem hos varandra.
Skyldigheter gör inte fri- och rättigheterna mindre viktiga.
De gör dem möjliga att bära tillsammans.
Ett samhällssystem som bär människan
Ett demokratiskt samhällssystem måste kunna bära människans fri- och rättigheter också när det är krångligt.
Det måste kunna skydda individen mot godtycke.
Det måste kunna begränsa makt.
Det måste kunna säkra rättssäkerhet.
Det måste kunna ge människor verkliga möjligheter att delta.
Det måste kunna försvara minoriteter när majoriteten blir otålig.
Det måste kunna stå fast vid människovärdet även när det kostar.
Detta är inte bara en fråga om vackra principer.
Det är en fråga om systemförmåga.
Fri- och rättigheter behöver institutioner som skyddar dem, språk som gör dem begripliga, processer som gör dem användbara och samhällsformer som hindrar dem från att urholkas i praktiken.
Annars kan de finnas kvar som ord, samtidigt som deras kraft långsamt försvinner.
En stark början
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna löser inte alla frågor.
Den säger inte exakt hur varje samhälle ska byggas. Den avgör inte alla konflikter mellan frihet, trygghet, ansvar, jämlikhet och rättvisa. Den ger inte färdiga svar på varje ny situation som teknisk utveckling, globalisering, informationsflöden eller framtida samhällsförändringar skapar.
Men den ger en stark början.
Den påminner oss om att demokrati inte bara är ett sätt att fatta beslut.
Demokrati är också ett sätt att skydda människan från att förlora sig själv i mötet med makt, majoritet och system.
Därför är mänskliga fri- och rättigheter förmodligen en av de tydligaste formuleringar vi har av demokratins grundvärden.
Inte hela svaret.
Men en grund vi inte kan vara utan.
Läs mer
- Demokratins grundvärden
- Rättigheter kräver omdöme
- Eller ett annat spår: Samhället – inte bara en ram